Jag är stolt över att leva i ett nordiskt välfärdssamhälle. Jag är också stolt över arbetarrörelsens framgångsrika insats för allmän och lika rösträtt, rätt till semester och 8-timmars arbetsdag.
Vårt välstånd skapas av företagande och arbete. I takt med att arbetsproduktivitet förbättras med bättre hjälpmedel, nya metoder, maskiner och digitalisering kan allt fler varor och tjänster produceras i en allt snabbare takt och till en allt lägre kostnad. Vi är alla vinnare i denna utveckling. Men jag tycker att vårt lands arbetstagare ska få sin beskärda del. Det handlar om löner, men det handlar också om arbetsvillkor och arbetstider.
Då jag läste kristdemokraten May-Gret Axells insändare i tidningen var det som ett eko från en förgången tid. Retoriken som används emot förslaget på en fyra dagars arbetsvecka påminner om den som användes för att slå ner kraven på 8-timmars arbetsdag för över 100 år sedan. Lyckligtvis fanns det då liksom nu modiga kvinnor och män som inser att effektivitet inte nås enbart av att klämma ut så många arbetstimmar som möjligt ur en människa. En människa behöver också vila och tid att återhämta sig.
Resultaten från en studie som gjordes i Storbritannien talar sitt tydliga språk. Deltagarna i studien fick mer arbete gjort på fyra dagar än på fem dagar. Dessutom började de må bättre både fysiskt och psykiskt. Det blev också mindre frånvaro och fler fortsatte jobba kvar på arbetsplatsen, vilket resulterade i besparingar på rekryteringskostnader.
En kortare arbetsvecka är absolut framtiden. Jag tror vi gör klokt i att börja med fler testförsök och gärna inom åldringsvården och hemvården. Redan nu är det praxis på många enheter att de flesta jobbar deltid, helt enkelt för att få i längden orkar jobba heltid. För dem är en 30-timmars arbetsvecka och en lön som motsvarar heltid det enda rätta i längden. Sedan tror jag fler branscher redan nu i sina kollektivavtal kunde eftersträva mera ledig tid för sina arbetstagare. Exempelvis en 35-timmars arbetsvecka som redan är verklighet för många i Europa.
Axell räknade upp yrkesgrupper i sin insändare. Låt mig svara med att säga att jag helst inte lägger mig på ett operationsbord om kirurgen och vårdpersonalen befinner sig på bristningsgränsen och aldrig hinner vila ut. Jag vill inte vara den åldring som inte får den hjälpande hand man behöver för ingen sökte jobbet som hemvårdare. Jag vill inte vara den arbetstagare som gick in i väggen då arbetstakten var alldeles för hög och kollegorna för få. Jag ser människan och kommer jobba för en fungerande vardag om jag blir invald.
Jacob Storbjörk (SDP)
Riksdagskandidat i Vasa valkrets